Kreativt Återanvändningscenter

På utbildningsresa till REMIDA i Reggio Emilia, Italien.

 

 

 

Så är vi så äntligen här på denna historiska plats där så mycket har skett som vi har fått ta del av, både genom böcker, filmer och andras berättelser.

Några av oss har redan varit här tidigare men för de flesta är detta första gången.

 Staden Reggio Nell´Emilia har en vänlig och välkomnande själ som tar emot oss som en varm famn, precis som människorna som arbetar på Remida och som så passionerat delar med sig av sina tankar och bjuder in till dialoger och samspel för att även skapa ett öppet, inbjudnande, nyfiket och lärande möte oss emellan.

 

 

Första mötet med Remida var även en symfoni av färger, former, texturer, storlekar och material m.m.
Överallt finns det vackra installationer som lockar och drar en närmre. Materialet skriker åt en att komma närmre och känna, lukta, lyssna...Man blir som ett barn på nytt. Vill uppleva och undersöka med flera sinnen. Studsar från sak till sak och möts av nya vackra kompositioner i en enda lång oändlighet av skönhet. Sedan sansar man sig något för att bara stå och förundras över den kompetens det måste ligga bakom alla denna genomtänkthet.

 

Måndagen den 3:e Juni

Under måndagsdförmiddagen fick vi ta del av en föreläsningsdialog om "Remida as a cultural projekt and message of sustainability" med Graziella Brigheni (ansvarig för Remida network), Eloisa Di Rocco (ansvarig för kommunikation på Remida) och Laura Pedoni (administrationsansvarig).

De berättade om historiken, organisationen och grundtankar som Kreativitet, Ekologi och Estetiken som genomsyrar hela verksamheten. Om deras sätt att se på respekt för materialen som kommer in och att även se skönheten i det material som inte är perfekt.

Remida är en alteljé i staden. Varenda plats kan bli en atlejé där de finns en vuxen som forskar med barnen. Här lär sig barnen att lära känna världen genom många olika språk. Vi har många fler sinnen än fem; fantasi, kärlek, vänskap...m.m.

Remida arbetar med tre stora aktiviteter:

• De samlar in material som de sedan delar ut till bla.a. förskolor och skolor men även föreningar.
• De håller utbildningar.
• De för en dialog med staden. En gång per år hålls bl.a Remida Day. Detta året var staden full av berättarhörnor där barn och vuxna bjöds in att delta.

 

Måndag eftermiddag höll Luisa Cigni, Eloisa Di Rocco och Alba Ferrari (Remida utbildning och projekt) en föreläsning om "The identity of materilas: possible keys to the reading of materials."

Möjligheterna att läsa olika materials potentialer. Att se det osynliga som ändå befinner sig i materialet/materian. Beroende på hur man visar materialet så kan det väcka olika saker och förändras beroende på vilket material som står bredvid. Man vill ge en ny identitet till material som redan haft en funktion och som nu inte har något värde. Vi måste lära oss att lyfta fram skönheten där vi inte är vana att finna den.

 

Under eftermiddagens workshop delades vi in i grupper och fick välja ut ett undersökningsmaterial i gruppen som vi sedan fick forska kring. Vi fick uppmaningar som:

Var lyhörda för materialet. Man ska inte stanna vid ytan utan gå in i det. Det finns variationer som inte uppfattas vid första ögonblicket.

Sedan gav vi oss i kast med uppgiften. Det utbröt lycka när nya saker upptäcktes. När materialet lärde oss nya saker. När skönheten tog form.

 

Tisdagen den 4:e Juni.

Förmiddagens föreläsare, Mirella Rozzi, presenterades för oss som en av de mest historiska ateljéristor i Reggio Emilia. Med 38 år inom yrket och massor av erfarenheter, gjorde hon oss inte besvikna. Hon pratade om "Dialogues with the material" som varvades med samtal och filmer.

Hon berätta om en barnsyn där man tror att barnet har kompetens att lära sig och utöka sina kunskaper. Det barnet behöver en omgivning där dess kompetenser som vi säger att det har kan komma till/fram. Hon pratade om ett nyfiket barn som önskar relationer med andra människor och världen. Och att de därför väljer att tro på socio-konstruktivistiska teorier. Därför tror vi att omgivningen är viktiga aspekter i lärandet. Därav föds ateljéerna .

Atleljén har bidragit med språk som kreativitet, fantasi och poesi. Expressiva språk är viktiga filter att lyssna på världen.

Hon pratar om flera mini-ateljéer som kan se väldigt olika ut. Barnet måste bli bemött i alla sina olikheter så att barnet kan hitta det språk det känner sig mest empatisk med.

Hon pratar dokumentation. Hur man visar processerna och följden av tankar. En konstruktion av inlärning. Man ska aldrig bara se på någon/något med bara ett perspektiv. Gäller allting. Människor och saker. Måste gå utöver det banala.

 

 

Eftermiddagen bestod av en workshop som hette "Paperview - workshop on scrap paper expressivness" med Luisa, Eloisa och Alba.

Återigen arbetade vi i grupp och fick välja två sorters papper att forska kring och med på djupet. Jag tror att jag kan prata för alla när jag säger att vi alla fick aha-upplevelser och gjorde nya upptäckter i experimenterandet.

(Nu skedde saker som jag då inte riktigt kunde sätta ordet på. Var tvungen att sova på saken. Helt plötsligt insåg jag att jag hade fått tillgång till ett språk jag hade glömt bort att jag hade - att se på pappret som subjekt. Detta fanns under ytan på mig och lockades fram i mötet med materialet.  Malin)

 

Onsdagen den 5:e Juni

Dagen efter att vi alla fått ta del av och bilda egna nya relationer med papper promenerade vi till Loris Malaguzzi International Center.

Loris Malaguzzi (1920-1994) He was an untiring promoter of innovative pedagogy capable of giving value to that legacy of potentials he loved to call "the hundred laguages of children".

 

På centret fick vi titta på utställningen "(C6 H10 O5)n The secrets of paper" där hela pappers-projektet presenteras på ett väldigt proffsigt, tydligt och inbjudande sätt.

 

 

Vi fick också besöka två Stadsateljéer på centret. En där man arbetar med digitala hjälpmedel tillsammans. Ett exempel var samspelet mellan tv-webbkamera och ett rymdlandskap med figurer där man kan leka och agera på bildskärmen samtidigt.

Vad sker i mötet mellan materialet och det digitala byggandet? Risken med datorer är att man tar bort kroppen. De små barnen separerar ej. Hur barn arbetar där två olika språk träffas och möts i en proximal zon.

 

 

Andra ateljén vi besökte heter "Ray of light" (Illuminatore - belysande maskiner) och var en upplevelseplats där vi fick uppleva ljus i många olika former, färger m.m

En plats att upptäcka och undersöka alla möjligheter. Kopplingar till vetenskap men använd gärna fantasin för att skapa nya teorier.

 

 Torsdagen den 6:e Juni

Under förmiddagen fick vi vara med och se hur personalen på Remida tog emot en grupp med barn 4-5år och arbetade med pappersprojektet. 
Remida in dialog with schools: "Paperview"

Det är facinerande att se hur de arbetade med att ta tillvara på de frågor och teorier som barnen hade genom lyfta fram dem, ge dem en följdfrågor eller ett redskap att undersöka teorin.

Vad är det här? Vad tror ni att det skulle kunna vara? Hur känns det? Vad händer när vi sätter till ljus? Kan man sitta på papper? Vad händer då? Vad finns i tidningen? Var ser ni papper i rummet? Välj ett papper som du gillar allra mest. Papprets egenskaper, ljud. Berätta om pappret du valt. Lyssna på pappret. Hur är det här pappret? Varför är det tungt? Om ni tar ett litet papper. Hur blir det då? Luktar det? Kan det flyga? Skillnad om du håller lågt eller högt? m.m.

 

Under eftermiddagen presenterade vi vårt Remida projekt i Vaggeryd för Elena Giacopini, pedagogista/Remida pedagogical coordinator.

Vi utgick från en power-point presentation och började med fakta och förutsättningar på platsen där vi bor. Övergick till att beskriva lokalerna och organisationen. Får inte glömma att vi även innan dess hann med att sjunga nationalsången!

Det blev en kort presentation med mycket reflektioner och saker att tänka på. Elena delade generöst med sig av många goda råd. Hon har en gedigen erfarenhet bakom sig av arbete med Remida och hur deras grundtankar genomsyrar hela verksamheten.

 Hon uppmanade oss att tänka på Remida ur ett bredare perspektiv. Som en ateljé för staden. En plats för intressanta erfarenheter för hela samhället. Material blir som medlare  mellan människor som inte har samma verbala språk. Olika kulturer har olika känslighet för materialen. 

Hon pratade om företagskontakter och vikten av att ha ett mentalt förhållningssätt där man aldrig nöjer sig med det material man har utan ständigt letar nya som berikar. Viktigt att det finns en överenskommelse mellan det man ser och det man gör. Hur materialen möter den som kommer in. Vad kommunicerar materialen när man kommer in på centret och i övriga lokaler? En miljö i ständig förändring. Vikten av att ge undersökandet av materialet ett värde. Att erbjuda barnen ett eller två material åt gången är inte att begränsa dem utan tvärtom- det skapar nya ideér. Se det vackra i en deltalj. En form som leder till nya tankar. Var uppmärksam på de material som sätts tillsammans för att inte dölja materialets egenskaper. Remida ska aldrig vara en lagerlokal utan en plats där man föreslår de olika materialen och dess egenskaper. Göra paletter som är "enkla". Förhöja och framhäva så att materialet kommunicerar skönhet. Man måste mötas av färg och form och skönhet. Måste möstas av den identitet materialet har som det håller på att lämna. Att materialet är redo för nya upptäckter m.m.

 

Fredagen den 7:e juni

Idag fick vi en presentation av boken "Bicitante" (Bikes. A lot of them) from a Remida Day projet to a permanent installation in town med Luisa, Eloisa och Alba.

De berättade om vilken roll cykeln spelat i Reggio Emilias historia och även nu.
Hur materialets framhävande roll i detta projekt förändrades genom digitala medel. Teckningar av cyklar gjordes i spillmaterial. Små installationer som sedan förstorades med hjälp av digitala medel. Materialet var tredimensionellt men blev tvådimensionellt och grafiskt. De skapande en resande ateljé som åkte ut till förskolor och skolor med det materialet som behövdes. Det fanns även möjlighet att använda ett digitalt alfabet av bilder att skapa cyklar med i dataprogrammet. Barnens föreställningar om cyklar undersöktes. Resultatet blev en lång installation i en gångtunnel i staden. Denna invigdes under en Remida Day som hela Remida-nätverket firar en gång om året.

 

Fredagens workshop innehöll en gruppdiskussion där var grupp fick en fråga var att diskutera. Dessa men även hela veckan har resulterat i en vecka full av lärdomar!

 

 

 Det snurrar!

Åh vill vara som dom! Vill vara som oss! Här finns så mycket att lära. Frågorna studsar som pingisbollar i huvudet. Hur tar vi med oss det vi lärt oss hem till Vaggeryd och implementerar det i vår kultur och efter våra förutsättningar och efter våra möjligheter?

Stundtals har huvudet varit ömt av alla tankar och intryck. Hjärnan har gått på högvarv. Det behövs tid för lugn och stilla ro.

Under de långa lunchrasterna så har vi hunnit landa i det lugna italienska siesta-tempot för att vid tretiden återigen samlas för ett nytt arbetspass.

 

Stundtals har jag tvivlat, stundtals har mina ögon lyst av inspiration och glädje. Ibland är det jobbigt att hamna i ingenmanslandet. På gungflyet då ens gamla sanningar och invanda mönster måste omprövas och nya förankras i själen.

På rasterna, vid lunchtid, ja till och med efter midnatt har man kunnat höra långa ramsor av reflektioner och tankar som väckts. Som behöver komma ut i ord för att mötas av andras tankar. Tankar som behöver bli lyssnade till. Tankar som bekräftar. Tankar som tar ny form.

När vi kommer hem vill vi så fort som möjligt träffas igen för att fortsätta tankegångarna och tillsammans komma ytterligare en bit på vägen till att göra vårt Kreativa Återanvändningscenter till det som passar oss allra bäst.

Malin