Bygga broar

Slättens förskola Vaggeryd

Carin Wilhelmsson från Slättens förskola i Vaggeryd ingår i nätverket Guldgruvan. Detta nätverk arbetar nära ReMida och de förskolor som deltar har valt att plocka bort  en del"färdigt" material och erbjuder istället mycket ReMida material. Carin var en av föreläsarna på vår ReMida konferens.

Carin berättade om avdelningen Solkattens tema Bygga broar, som innebär brobygge både mellan människor men också mellan människor och material.

Förskolan har bl.a. arbetat med en "flygande matta " där barnen vävde in olika material, men också små lappar med önskningar om vart de skulle vilja resa. Deras flygande matta vävdes sedan ihop med några andra förskolors flygande mattor och blev till en lång gemensam matta. Denna matta fanns mitt i centrala Vaggeryd under en vecka när vi firade ReMida days i vår kommun. Mattan blev på så vis en del i ett brobygge mellan olika förskolor, men också en bro till vårt närsamhälle och de som passerade förbi och blev nyfikna.

Lära med alla sinnen

 

Klevshults förskola "Vår resa i spillmaterialets väg"

Det är spännande och lärorikt med alla de föreläsare som kommer "utifrån", men det är också oerhört roligt med våra egna föreläsare från Vaggeryds kommun. Det visar att ReMida finns och lever "på riktigt" och inte bara som en vision. Materialet får nytt liv ute på de olika förskolorna tillsammans med barn och personal.

Annika och Ulrica från Klevshults förskola berättade om deras "Resa i spillmaterialets väg", från att de började plocka bort "färdiga leksaker" för lite mer än tre år sedan, för att istället erbjuda mer ReMida material.

De pratade kring vikten av att introducera materialet och ge det ett värde. Även att varje material har ett "hem" dit det ska sorteras tillbaka efter att det är använt. De presenterar mycket av det materialet som är smått i glasburkar för att på så vis lyfta fram det, göra det mer synligt och estetiskt vackert. Det fungerar mycket bra, trots att de har en barngrupp med barn från 1-5 år, alltså även med yngre barn.



 

I sin föreläsning knöt de tillbaka till Elena och Eloisas föreläsning  på ett bra sätt när de pratade mycket om att det är inte bara de äldre barnen som lär de yngre , utan ofta även tvärtom. Precis som Elena och Eloisa pratade kring att barndomen inte är enbart en ålder i livet utan mer ett tillstånd då vi har många förmågor som vi ibland tyvärr tappar när vi blir äldre. De yngre barnen lär med alla sinnen på ett helt annat sätt. Klevshults förskola gav som exempel när de erbjöd barnen ficklampor. Många av de äldre barnen var redan bekanta med ficklampor och visste vad det var och hade i många fall redan "sorterat in det i ett fack". De yngre barnen däremot var nyfikna på ficklamporna med alla sina sinnen. Hur smakar en ficklampa? Hur låter en ficklampa? Detta smittade av sig till alla de andra, som också började lyssna på om ficklampan gav i från sig något ljud?



Oemotståndligt!

Karin Hultman, lektor i förskoledidaktik i Stockholm avslutade de båda dagarna med intressanta föreläsningar utifrån sin avhandling: " Barn, linjaler och andra aktörer". Posthumanistiskt perspektiv på subjektskapande och materialitet i skola/förskola".

Det är inte den lättaste uppgiften att få den sista föreläsningstiden på fredag eftermiddag efter en helt fullspäckad dag, men Karin fixade det med glans! Föreläsningen var full med energi och glada skratt, samtidigt som det var många nya spännande och tankar och teorier.  Karin gör de posthumanistiska teorierna tillgängliga och sätter de i relation till vårt dagliga arbete med barnen och tingen på våra förskolor.

Karin pratade också om det OEMOTSTÅNDLIGA . Tänk att få hitta och erbjuda de miljöer och material som är oemotståndliga för oss och barnen.

Ett sätt att arbeta med  pedagogisk dokumentation kan vara att titta efter "oemotståndligheten".

"ENCHANTEMENT" var ett annat begrepp som Karin pratade kring, som handlar om att bli förbryllad, förtrollad , förtjust , men att det samtidigt kan skrämmas och skapa en aning spänning. Det är inte ett tillstånd som vi ständigt kan vara i , men vi kan träna oss på att se när det händer och använda det t.ex. som en språngbräda i våra projekt arbeten med barnen. Karin menade också att om vi inte hamnar i detta tillstånd av "enchantement" ibland , vad har vi då att vara rädda om? Det handlar om vår relation till världen. Blir vi överväldigade och fascinerade av något , så vill vi värna och vara rädda om det.

"Det är försent att ge sig!"

Nina Odegard , pedagogista och doktorand vid Högskolan i Oslo och Akershus. Hon har tidigare arbetat i förskolan och på Kreativt Återanvändningscenter i Grenland. I februari gav hon ut boken "Gjenbruk som kreativ kraft", som sedan kom på svenska i sommar med titeln "Återbrik som kreativ kraft"

Ninas föreläsning kopplade arbetet med återbruksmaterial till tankar kring en hållbar framtid och en syn på oss människor som världsmedborgare. Hon använde sig av den norske  filosofen  Vetlesens ord att " Det är för sent att ge sig" med tanke på vår miljö och en hållbar utveckling, samt hennes egen sons ord " I morgon är i dag och framtiden är nu". Ett av ReMidas tre värdeord är just hållbar utveckling och det är viktigt att arbetet med barn och elever och rest - och spillmaterial får bli något mycket större än ett tidsfördrivande pyssel.

Nina pratade också kring Gunvor Lökkens tankar om att små material inbjuder MIG , medan stora material inbjuder OSS. När de yngsta barnen samlas kring de stora material inbjuder det till ett samspel. Hon lyfte också att när vi erbjuder en stor MÄNGD av material så ger det möjligheter för helt andra saker att hända.

Under föreläsningen pratade hon också kring kreativitet som en chans att få experimentera utan att känna krav på resultat. I samband med det uppmanade hon oss att "luta oss tillbaka" och se vad som sker. Ibland är vi alldeles för ivriga att luta oss fram och fråga barnen vad de gör? I och med det skapar vi en förväntan på barnen som kan göra att de "backar".

Vi fick också följa det fantastiska konstprojektet med" mönstermonstret" där barn tillsammans med en konstnär byggde upp ett stort gemensamt konstverk genom ett "läggcollage" på ett helt golv.

ReMida konferens 2015

Nu har vi massor av nya tankar och ny inspiration!

Tillsammans med våra föreläsare från Italien, Norge och Stockholm, samt våra tolkar har vi nu haft ReMida konferens med 400 pedagoger från både vår egen kommun, men också från många olika delar av landet. Från Kungsbacka t.ex. kom en buss med ca 25 personer från olika förvaltningar. Där funderar man nu på att starta upp någon liknande verksamhet. Vi hade också med besökare från bl.a.  Växjö, Gnosjö, Värnamo, Jönköping, Hisingen, Töreboda, Tibro, Gislaved, Härryda, Tenhult, Falkenberg, Södertälje, Örebro. Hultsfred, Mariestad, Skövde mm

Vi kommer på vår blogg att återge några små glimtar från de olika föreläsarna och börjar med Elena Giacopini och Eloisa Di Rocco från Remida i Reggio Emilia.

"Barndomen är ingen fas i livet utan ett sätt att förhålla sig till livet"

De yngsta barnen har många förmågor som man önskar att vi inte ska tappa när vi blir äldre, som t.ex. nyfikenheten och kreativa undersökande.

På ReMida i Reggio Emilia har de under våren arbetat med ett projekt kring mat och hur vi kan ta tillvara på mat för att inte behöva kasta bort den. De hade bl.a. ett projekt kring hur mat kan transporteras på olika sätt och barnen fick designa och konstruera egna behållare för att förflytta mat. I det arbetet involverades också flera restauranger i staden där behållare från ReMida fanns för att göra det möjligt att ta med mat hem som man inte orkar att äta upp. Det är imponerande hur arbetet kring Spillmaterial på Remida i Reggio Emila så ofta inbegriper delar av staden och stora etiska frågor.

Nu är det dags! ReMida konferens!

På torsdag och fredag är det ReMida konferens på Skillingehus
( Bangårdgatan 2) i Skillingaryd med möjlighet att besöka ReMida på lunchen och efter konferensen på eftermiddagen.

Konferensen är helt fullbokad med 200 besökare varje dag från olika delar av landet.

Vi tror att det kommer att bli väldigt inspirerande dagar med kanonföreläsare : pedagoger från ReMida i Reggio Emilia,Nina Odegard från Norge och Karin Hultman från Stockholm, samt sist men inte minst pedagoger från Vaggeryds kommun som berättar om sin verksamhet.

Vi ser fram emot en spännande höst!

Nu är vi igång igen och ser fram emot en kreativ och intressant höst. Vår ReMida har nog aldrig varit så välfylld och välordnad som nu. Massor av material som bara väntar på att möta alla barn och pedagoger.

Givetvis laddar vi också för vår stora ReMida konferens 8 och 9 oktober. Läs mer om den och anmäl dig på  : Vaggeryd kommuns hemsida

En unik chans att få möta pedagoger från ReMida i Reggio Emilia i Italien. Nina Odegard, som är aktuell med sin nya bok "Återbruk som kreativ kraft" från Norge kommer också , samt Karin Hultman, Stockholm. Med andra ord kommer det att blir riktigt lärorika och inspirerande dagar!

Ett av våra "godisbord"

Mer "smågodis"

Glad sommar!

När jag nu i början på sommaren hjälpte till på ett scoutläger några dagar blev jag på nytt påmind om hur lite köpta, färdiga prylar det behövs för att roa och ge meningsfulla aktiviteter till barn och ungdomar. 300 scouter bodde i tält en vecka och lagade all mat över öppen eld. Inget tjat en enda gång om TV, film, telefoner eller surfplattor ( som är roliga i sig, men nyttiga att pausa från ibland). På dagarna lekte de bl.a. som på bilderna nedan med en träbit som de själva täljt till så den blivit spetsig. Träbiten ska sedan kastas i marken så den fastnar och där den kommer ska nästa barn ställa sin fot. Det gäller att kasta så lång iväg så att motståndarna tillslut inte kan sträcka ut benen mer. Det som behövs är med andra ord en lite träbit och några kamrater. 

En annan populär sysselsättning var "stångboll" och då behövs en gammal strumpa som man lägger en tennisboll i och hänger upp i ett snöre i en lång trästör. Sedan ska man två stycken tävla mot varandra om att slå bollen så den tvinna sig runt stören men hjälp av ett brännbollsrack. Motståndaren slår åt andra hållet för att försöka tvinna upp det som är redan är snurrat. Den som först lyckas snurra hela repet runt stången från sitt håll vinner.

Butikerna svämmar över av färgglada plastsaker som ska roa barnen i sommar. Visst kan mycket av det vara kul, men kanske kan vi tänka en extra gång innan vi konsumerar och följa barnen på en samlartur i naturen istället. De älskar ofta att samla vackra stenar och pinnar och har många idéer vad de skulle kunna använda dem till. Kan vara roligt att plocka fram i höst och minnas och leka vidare med.

GLAD SOMMAR!

ReMida på turné

Ibland kan det hända att ReMida tar med sig rest- och spillmaterial och flyttar ut. Under en vecka i vår deltog vi på Sörgårdsskolans temavecka om Sagoväsen. Då erbjöd ReMida en kreativ station i skolans uteklassrum. Där byggde eleverna sagoväsen tillsammans i grupper. Det var förgängliga konstverk som sparades genom att fota. Ena dagen var det fokus på älvor, andra dagen vättar och tredje dagen troll.

Älvor av olika slag

 På plats på skolan fanns även träskulptör Ulf Celén som tillsammans med eleverna skapade konst på några av den gamla ekens grenar som är sågade i tunna skivor. Motiven var hämtade från elevernas egna skisser och bilder

ReMida konferens 2015

Vi är så GLADA och STOLTA över vårt program på ReMida konferensen! Det är också roligt att kunna erbjuda platser till er som är intresserade från andra kommuner att delta. När man blir en certifierad ReMida ingår det i avtalet att under en femårsperiod anordna minst ett besök med pedagoger från ReMida i Reggio Emilia . Till konferensen kommer även Karin Hultman och Nina Odegard.

Anmälan till vår konferens

"Spränga klassrumsväggar och arbeta kreativt"

ReMida vill vara en kraft i vår kommun som underlättar att klassrumsväggarna" sprängs" och att man ibland kan arbeta utomhus. Vi vill också verka för mer kreativa lärmiljöer och ämnesövergripande arbetssätt, samt att vi bjuder in andra aktörer för möten med elever i skolan än pedagoger. Vårt arbete med den stora eken är ett exempel på det, där undervisningen sker utomhus tillsammans med en träskulptör , Ulf Celén. Under slöjdlektionerna får eleverna i små grupper komma ut och bearbeta eken tillsammans med Ulf. Innan arbetet drog i gång har de själva fått bidra med teckningar/ritningar som finns med som inspiration till konstverket. Projektet är även kopplat till historia och vid uppstarten var museipedagog Elin Ljungkvist med för att tillsammans med eleverna tänka hur det såg ut i Världen, Sverige och Vaggeryd för 1843 år när eken föddes/började växa.

ReMida konferens 8 och 9 oktober

Vi har glädjen att bjuda in till ReMida konferens 8 och 9 oktober 2015 i Vaggeryds kommun.

En av fördelarna att vara en certifierad ReMida är att det ingår i samarbetet med ReMida i Reggio Emilia, Italien att de ska komma och besöka vår ReMida och i samband med det anordnar vi en konferens.

Karin Hultman, Stockholm och Nina Odegard, Norge kommer också, samt att vi lyfter fram egna exempel från kommunen. ( samma program båda dagarna).

Detaljerat program kommer strax!

Ingen bro är likadan som någon annan

På ReMida har vi nu haft ca 700 elever som har byggt broar, samt även många vuxna som varit hos oss på arbetsplatsträff eller studiebesök som också fått bygga broar. Det är med andra ord flera hundra broar som är byggda och inte en enda en har varit exakt likadan som någon annan, alla har varit olika! Det är det som är en av poängerna med ReMida material att det går inte att göra fel, för det finns inget "facit" eller "rätt" sätt att göra det på. Däremot kan man lära av varandra, bygga om och testa olika tekniker. Det är inte alltid man blir nöjd första gången. Det är inte alltid helt lätt att samarbeta. Alla får i uppgift att bygga en bro tillsammans i en liten grupp och det kräver att man försöker att sätta ord på "sin ritning" som man har i sitt eget huvud och lyssnar på kompisarnas "ritningar" och sedan hitta en kompromiss. ReMida materialet är ett "ofärdigt" material som kräver kommunikation, eftersom det inte finns några givna lösningar, mallar eller ritningar.

Alla grupper får också välja två ord att bygga efter. Några som var och byggde förra veckan valde som ett av orden: "hängbro" och de hittade ett eget sätt att bygga det på:

De valde att HÄNGA dit örhängen på bropelarna!

Vad finns under bron?

Under en del broar rinner det vatten, under andra kör det bilar och under somliga så bor det troll.
Projekt Bygga broar är igång för fullt. En del förskolor och skolor bygger broar, andra arbetar med ljusbroar och skuggor eller bygger" relationsbroar". Några har intresserat sig för vad som kan finnas under broar och just nu är det trollen som är i fokus.

Barnen på Fågelfors förskola gör egna troll av spillmaterial på gamla ramar. När de är färdiga fotar de sina troll och kan sortera tillbaka materialet och använda det en annan dag till nya troll.

På ReMida försöker vi att tänka att allt helst ska allt material användas MINST en gång till!

Tänk om det här var skola!

"Tänk om det här var skola!" sade en elev från årskurs 4 som var på ReMida och byggde broar förra veckan. Det som är så fantastiskt är ju att det ÄR skola! Vi hade precis haft 1½ timmes undervisning i teknik med hållfasthet, konstruktioner, innovationer, balkar, stabilitet och design...
Genom arbetet med ReMida vill vi göra det enkelt för all pedagogisk personal i vår kommun att få tag i kreativt pedagogiskt material och vi vill vara med och så frön för nya tankar kring lärande och för nya arbetssätt.

Samma elev testade också ljudvågorna på en station på ReMida med en "klanggaffel" ( en vanlig gaffel eller sked fastknuten på en tråd) och sade förundrad " Wow, hur coolt kan det vara!" Härligt att i dataspelen och lärplattornas tid att även en bit snöre tillsammans med gamla bestick kan fascinera.

Önskar att elever ofta får utbrista på lektioner  och i lärandesituationer " Wow hur coolt kan det vara!"

Materialet som agent

Har precis läst igen i boken Uppföljning,utvärdering och utveckling i förskolan ( skolverket 2012)  inför en arbetsplatsträff  och blir påmind på nytt om materialets betydelse.
På sidan 26 står det:

En utgångspunkt för postkonstruktionistisk teori är att tingen ses som aktiva i sig själva, som något som får saker att ske även utan människors inblandning. Material och miljöer ses som agentiska, det vill säga att de är aktiva igångsättare som får saker att hända i verksamheten.

Detta synsätt förstärker vikten av ReMidas arbete och vilket material vi erbjuder barnen. Vi läser vidare på sidan 27:

Saker och ting gör något med barnen, det får dem att vilja titta noga på, känna på och undersöka. Materialen får en betydelse för barnens engagemang och intresse. Meningen med detta synsätt är givetvis inte att bortse från det sociala. Det handlar snarare om att vidga blicken till att också omfatta det materiella och den fysiska omvärlden, det vill säga att omfatta både det materiella och 

det sociala samtidigt.

Vi ser med spänning fram emot att följa mötet mellan faner och barnen på våra tio avdelningar inom nätverket Guldgruvan.

Utforskande av faner

Otroligt vackert med "pärlorna" som blir när faneret doppas i ljusbaljan med vatten.

Idag har vi haft nätverksträff för hälften av våra 10 avdelningar som ingår i "Guldgruvan" . Det är avdelningar som i stort sett bara erbjuder rest-och spillmaterial istället för "färdiga" leksaker. Under träffen idag har vi utforskat faner, ett otroligt spännande material av tunt, tunt trä. Vi har massor av olika träslag och ni kan se här hur olika mönster de kan ha.

Vi arbetade med materialet bl.a. på overheaden.

Efter träffen fick alla avdelningar med sig faner hem till sin förskola för att utforska vidare tillsammans med barnen. När vi ses på nästa träff ska vi sedan reflektera kring de dokumentationerna.

Faner tillsammans med Lärplatta och bygglampa

Barn behöver saker att leka med, men det behöver nödvändigtvis inte vara leksaker

Nu när det har varit jul, blir frågan ännu mer aktuell igen. För vems skull produceras egentligen alla dessa leksaker? Det är berg av leksaker som produceras och säljs och köerna i leksaksaffärerna dagarna innan jul var väldigt långa. Visst finns det roliga, bra och pedagogiska leksaker , men det finns också väldigt mycket som är roligt bara en kort stund eller helt värdelöst redan från början!
Det finns dessutom alldeles för mycket redan, det kan man i alla fall känna när man ska städa i barnens rum.
Min tvååring fick ett fiskspel i julklapp av mormor och morfar. Ett sådant som snurrar runt ( och dessutom spelar musik) och där man med små fiskspön ska försöka fånga fiskarna när de gapar. Ett av spöna gick sönder andra dagen, men det var det hon valde att packa med sig i sin väska och ta med som utvald leksak på den långa Norrlandsresan. Hon packade dessutom ner min gamla notbok , som jag hade när jag spelade blockflöjt för ca 30 år sedan. Det avbrutna spöt var nämligen små hål i så det såg ut som en pytteliten flöjt. På resan kunde hon sedan "spela" för oss ( och det lät betydligt behagligare än fiskspels melodin, eftersom den här flöjt melodin bara hördes i fantasin).
Jag tror och vet av erfarenhet att de roligaste sakerna och det som barn leker och är sysselsatta med längst är inte alltid de dyrast köpta sakerna, utan det kan vara något helt annat som de själva hittar på.
Särskilt på förskolan tror jag det är viktigt att vi ger barnen möjligheter att vara kreativa med andra saker än färdiga leksaker. Dessutom lär vi barnen att man inte måste konsumera allt färdigt utan kan istället använda det som finns runtomkring, men kanske med ett nytt användningsområde.

ReMida erbjuder mycket material som ursprungligen inte är tänkt för barn , men som däremot får barn att tänka!

Gott nytt år!

2014 var året då Vaggeryds Kreativa Återanvändningscenter blev en ReMida, den andra i Sverige. Det finns även en i Södertälje.

Nu ser vi fram emot ett nytt spännande, kreativt år!

Under våren kommer vi att fortsätta med tema TRÄ och projekt BYGGA BROAR.
Vi kommer också i slutet av maj att arrangera Vaggeryds ReMidas första ReMida day.

Välkomna att följa vårt fortsatta arbete!