tisdag 17 november 2015

Bygga broar

Slättens förskola Vaggeryd

Carin Wilhelmsson från Slättens förskola i Vaggeryd ingår i nätverket Guldgruvan. Detta nätverk arbetar nära ReMida och de förskolor som deltar har valt att plocka bort  en del"färdigt" material och erbjuder istället mycket ReMida material. Carin var en av föreläsarna på vår ReMida konferens.
Carin berättade om avdelningen Solkattens tema Bygga broar, som innebär brobygge både mellan människor men också mellan människor och material.

Förskolan har bl.a. arbetat med en "flygande matta " där barnen vävde in olika material, men också små lappar med önskningar om vart de skulle vilja resa. Deras flygande matta vävdes sedan ihop med några andra förskolors flygande mattor och blev till en lång gemensam matta. Denna matta fanns mitt i centrala Vaggeryd under en vecka när vi firade ReMida days i vår kommun. Mattan blev på så vis en del i ett brobygge mellan olika förskolor, men också en bro till vårt närsamhälle och de som passerade förbi och blev nyfikna.


fredag 13 november 2015

Lära med alla sinnen

 

Klevshults förskola "Vår resa i spillmaterialets väg"

Det är spännande och lärorikt med alla de föreläsare som kommer "utifrån", men det är också oerhört roligt med våra egna föreläsare från Vaggeryds kommun. Det visar att ReMida finns och lever "på riktigt" och inte bara som en vision. Materialet får nytt liv ute på de olika förskolorna tillsammans med barn och personal.
Annika och Ulrica från Klevshults förskola berättade om deras "Resa i spillmaterialets väg", från att de började plocka bort "färdiga leksaker" för lite mer än tre år sedan, för att istället erbjuda mer ReMida material.
De pratade kring vikten av att introducera materialet och ge det ett värde. Även att varje material har ett "hem" dit det ska sorteras tillbaka efter att det är använt. De presenterar mycket av det materialet som är smått i glasburkar för att på så vis lyfta fram det, göra det mer synligt och estetiskt vackert. Det fungerar mycket bra, trots att de har en barngrupp med barn från 1-5 år, alltså även med yngre barn.

 

I sin föreläsning knöt de tillbaka till Elena och Eloisas föreläsning  på ett bra sätt när de pratade mycket om att det är inte bara de äldre barnen som lär de yngre , utan ofta även tvärtom. Precis som Elena och Eloisa pratade kring att barndomen inte är enbart en ålder i livet utan mer ett tillstånd då vi har många förmågor som vi ibland tyvärr tappar när vi blir äldre. De yngre barnen lär med alla sinnen på ett helt annat sätt. Klevshults förskola gav som exempel när de erbjöd barnen ficklampor. Många av de äldre barnen var redan bekanta med ficklampor och visste vad det var och hade i många fall redan "sorterat in det i ett fack". De yngre barnen däremot var nyfikna på ficklamporna med alla sina sinnen. Hur smakar en ficklampa? Hur låter en ficklampa? Detta smittade av sig till alla de andra, som också började lyssna på om ficklampan gav i från sig något ljud?


onsdag 4 november 2015

Oemotståndligt!



Karin Hultman, lektor i förskoledidaktik i Stockholm avslutade de båda dagarna med intressanta föreläsningar utifrån sin avhandling: " Barn, linjaler och andra aktörer". Posthumanistiskt perspektiv på subjektskapande och materialitet i skola/förskola".
Det är inte den lättaste uppgiften att få den sista föreläsningstiden på fredag eftermiddag efter en helt fullspäckad dag, men Karin fixade det med glans! Föreläsningen var full med energi och glada skratt, samtidigt som det var många nya spännande och tankar och teorier.  Karin gör de posthumanistiska teorierna tillgängliga och sätter de i relation till vårt dagliga arbete med barnen och tingen på våra förskolor.
Karin pratade också om det OEMOTSTÅNDLIGA . Tänk att få hitta och erbjuda de miljöer och material som är oemotståndliga för oss och barnen.
Ett sätt att arbeta med  pedagogisk dokumentation kan vara att titta efter "oemotståndligheten".

"ENCHANTEMENT" var ett annat begrepp som Karin pratade kring, som handlar om att bli förbryllad, förtrollad , förtjust , men att det samtidigt kan skrämmas och skapa en aning spänning. Det är inte ett tillstånd som vi ständigt kan vara i , men vi kan träna oss på att se när det händer och använda det t.ex. som en språngbräda i våra projekt arbeten med barnen. Karin menade också att om vi inte hamnar i detta tillstånd av "enchantement" ibland , vad har vi då att vara rädda om? Det handlar om vår relation till världen. Blir vi överväldigade och fascinerade av något , så vill vi värna och vara rädda om det.